Kalla mig gärna självgod, men är det inte underbart de där dagarna då man faktiskt känner att man är snyggare än andra. Jo det är det. Och det är en alldeles utomordentligt trevlig känsla att upptäcka att en människa man känt ett visst sting av avund gentemot, och antagit haft ett vackert utseende, egentligen faktiskt är rent ut sagt ful. Och jag vet, det finns inga fula människor och min irritation kan tas för mer avund – men faktiskt så känns det mycket bättre nu. Jag kan bara ana hur hårt det måste kännas för självförtroendet att redigera sina bilder så brutalt mycket som människan faktiskt måste ha gjort för at få till den drastiska skillnaden jag såg mellan fotografier och verklighet.

Jag är varken fylld av svartsjuka eller avund längre, för jag är snyggare.